Klimatförändringarna som sker runt om i världen påverkar våra barn. Barn från olika länder, världsdelar och med olika etniciteter, socioekonomiska bakgrunder och kön lever med en ångest för klimatet idag. De känner ilska, rädsla och oro för hur klimatförändringarna kommer påverka deras framtid.
Många barn är oroliga för hur klimatet och alla klimatförändringar kommer påverka deras framtid. Det leder också till en del frustration hos barnen eftersom att deras röster oftast inte hörs idag. I en studie från 2021 med 10 000 barn och unga från hela världen i åldrarna mellan 16-25 år framkommer det att 8 av 10 barn är oroliga för klimatet. Den visade också att tre fjärdedelar av barnen var oroliga för deras framtid och att mer än hälften är besvikna över deras regeringar. En sak till studien visade var att 45%, nästan hälften, av barnen kände att deras oro för klimatet hade en negativ påverkan på deras dagsliv. Andra negativa känslor som barnen kände var maktlöshet, skuld och ledsamhet.
Vanliga tankar och orsaker
Klimatångest kan uppstå av olika orsaker. Barn kan ibland vara rädda för sådant som inte kommer hända, men klimatångesten skiljer sig här för klimatförändringarna är ett riktigt hot som påverkar/kommer påverka oss. En del barn kan ha klimatångest för att de har varit med om någon naturkatastrof tidigare och är rädd för att behöva vara med om fler pga klimatförändringarna. Andra kan oroa sig för hur framtiden påverkas, eller fundera på meningen med livet. Nyheter spelar också roll när det gäller klimatförändringar och klimatångest, det är främst kriser som lyfts fram i dagens nyheter.
Hur märker man att ett barn har klimatångest?
Vanliga tecken på klimatångest hos ett barn är:
Det tänker katastroftankar om framtiden
Det får känslor som ilska, sorg eller oro när det tänker på hur vi/världen påverkas av klimatförändringarna
Känner sig maktlös
Har huvudvärk eller ont i magen på grund av oron
Barnet har annan psykisk ohälsa som grundar sig i oron kring klimatet
Klimatångest uttrycks inte alltid som ilska eller ledsamhet hos ett barn, ibland kan barnet börja engagera sig mer för klimatet och vad man kan göra för att minska klimatförändringar. Andra barn vill undvika allt som rör klimatfrågan och ämnet. Båda två ovannämnda sätt kan också vara tecken på att barnet har klimatångest.
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!
Muskeldysmorfi förekommer mest hos unga män. Muskeldysmorfi kan likna en ätstörning men tar sig uttryck på ett annat sätt än vad man oftast förknippar med en ätstörning idag. Den handlar om att vilja få större muskler och därmed kanske öka i vikt för att se ut som det kroppsideal som finns och är skapat för män. Det innebär ett stort fokus på sina muskler, som enligt personen inte är tillräckligt stora. Det leder oftast till rutiner och träning i överdriven mängd som kan skada kroppen.
Muskeldysmorfi, eller bigorexi som det också kallas, innebär att man oroar sig för att man inte har tillräckligt stora muskler eller att man är för liten, trots normal kroppsbyggnad. Det leder ofta till att man blir väldigt upptagen av att kontrollera hur ens muskler ser ut i exempelvis speglar och även till styrketräning för att öka sin muskelmassa. Till skillnad från andra människor som tränar kan någon med muskeldysmorfi träna mer intensivt, oftare utan tillräcklig återhämtning och därmed skada sin kropp. En del börjar ha på sig mer löst sittande kläder för att dölja det som dem inte är nöjda med på sin kropp.
Om man lider av muskeldysmorfi kan det gå så pass långt att man blir villig att offra andra delar av sitt liv, som relationer, arbete osv, för att få större muskler. Det är vanligt att man prioriterar sin styrketräning över allt annat, när man tar ett beslut tänker man främst på hur det påverkar ens träning.
Riskfaktorer
Det finns flera riskfaktorer för att drabbas av muskeldysmorfi:
Att hålla på med bodybuilding/styrketräning eller annan idrott
Att vara mellan 15 och 32 år
Ha en närstående med muskeldysmorfi, ätstörning eller dysmorfofobi
Varit mobbad i sin barndom eller annat trauma från barndomen
Att ofta höra budskap om kroppsideal från sociala medier
Om man lider av annan psykisk ohälsa
Tecken på att du lider av muskeldysmorfi:
Du tror att du inte har tillräckligt stora muskler
Du bryr dig för mycket om och värderar ditt utseende för högt
Du får negativa tankar om din kropp som påverkar din koncentration och distraherar dig
Du tror att andra inte gillar ditt utseende
Tränar eller styrketränar flera timmar varje dag
Räknar kalorier
Antingen undviker du speglar eller så kontrollerar du ditt utseende mycket/överdrivet i speglar
Du undviker sociala situationer/platser där man oftast visar kroppen
Tar på dig flera lager med tröjor/kläder för att få dina muskler att se större ut
Använder anabola steroider eller liknande droger
Du har skapat rutiner för kost/måltider och träning, om något kommer i vägen för rutinerna blir du orolig/frustrerad
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!
Alla barn som befinner sig i Sverige har egna rättigheter enligt barnkonventionen. Det gäller alltså även dem som är tillfälligt bosatta och de som är asylsökande. De har rätt att gå i skolan, få sjukvård och tandvård på samma villkor som alla andra barn. Deras röster har rätt att bli hörda.
Papperslösa barn i Sverige går runt med en klump i magen varje dag. Många, om inte alla, är väldigt rädda när dem går ut. Rädda för att andra ska veta att dem är papperslösa, speciellt de som har mer makt som exempelvis poliser. Dessa barn tillhör familjer som gömmer sig för att kunna leva kvar i Sverige, för att inte riskera att bli utvisade till sitt hemland, där det oftast skett otroligt hemska saker. Att leva papperslös i Sverige är inte lätt och absolut inte heller för ett barn. Rädslorna påverkar barnens psykiska hälsa, de mår mycket dåligt av sin situation.
Papperslösa barn är mycket utsatta, och lever oftast i fattigdom. Familjerna vill inte ha det såhär, men föräldrarna kan inte få vanliga jobb eftersom att dem inte får vara i Sverige egentligen, lagligt sett. Det leder till att föräldrarna får svarta jobb och söker stöd hos privatpersoner samt organisationer. Svarta jobb är något som kriminella nätverk oftast lever på, dessa barn och föräldrar löper därmed för större risk att bli inblandad i gängkriminalitet eller andra kriminella handlingar för att kunna överleva. Trots fattigdom, utsatthet och ständig rädsla för att bli upptäckt och utvisad, försöker dessa barn ge intryck av att de är som alla andra.
En eventuell angiverilag kommer drabba dessa papperslösa barn på ett fruktansvärt sätt. Det är redan många som är rädda för olika myndigheter, rädda för att bli fråntagna den säkerhet som Sverige har. En plikt att anmäla papperslösa kan resultera i att dessa barn, som redan påverkas av rädsla, inte vågar eller kan gå i skolan och söka vård vid behov utan att riskera sin säkerhet i landet. Det kommer dessutom påverka tilliten till myndigheterna ännu mer. Det kan få förödande konsekvenser om ett barn skulle drabbas av allvarliga sjukdomar som cancer, och det försvårar barnets chans till att få utbildning och kunna få lagliga jobb i Sverige.
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!
Ibland kan det vara svårt att njuta av sex. Ibland kan det vara svårt att kunna uttrycka och prata om det. Det gäller även män. Samhället har skapat sina normer och ideér om hur män ska uttrycka sin sexualitet och vad som anses normalt. Den sexuella skammen finns hos män och det är dags att sluta blunda för den!
Sexuell skam kan man känna av olika anledningar. Skammen brukar ha sin grund och skapas av den kultur man lever i, sin uppväxt och de sociala normerna. De kan ge olika budskap och skapa förvirring hos män. Den sexuella skammen bottnar i olika saker som man förväntar sig av män, men sällan pratar om:
Män ska vara redo och självsäkra – Detta kan skapas ångest och göra det svårt att njuta när man befinner sig i intima och sexuella sammanhang.
Många förväntar sig och vill att män ska vilja ha sex hela tiden, samtidigt kritiseras många män för sina preferenser och sin lust. Väldigt vanligt i dagens samhälle.
Man är uppvuxen i en miljö där sex är tabu eller ses som något negativt.
Kroppsbilden – Sociala medier, samhällets kroppsideal och porr skapar ett orealistiskt kroppsideal för män som gör att de känner sig missnöjda med sin kropp eller att någonting är ”fel” med kroppen.
Män kan känna att de blir dömda för att inte ha haft tillräckligt mycket sex, och ångra vissa relationer eller sexuella tillfällen.
Att gå runt med skam för sin sexualitet och för sexuella aktiviteter man ägnat sig åt påverkar män på olika sätt. Det påverkar självkänslan, välmåendet och relationer. Den här skammen kan leda till:
Ångest vid närhet och intimitet – man kan oroa sig för hur man presterar och även bli orolig för att bli avvisad
Att vara frånvarande rent känslomässigt – det blir svårt att vara sårbar i relationer
Ett lågt självvärde
Att man undviker sex/relationer – man är rädd för att göra fel eller göra bort sig
Man har sex för att få bekräftelse – det får en att känna sig attraktiv och älskad
Om man känner igen sig och lider av sexuell skam är det inget som är fel. Oavsett vem vi är och vad vi gör blir vi ständigt matade av ideal och normer och hur man ska vara, se ut eller tänka. Om det har blivit ett hinder vill jag dock uppmuntra dig till att våga vara stark och söka hjälp för att hantera det!
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!
Något som gör mig väldigt upprörd är att det i dagens samhälle går att bli förälder fast att man är väldigt ung. Jag tycker inte alls att det är optimalt utifrån barnets bästa överhuvudtaget. Det spelar ingen roll om kvinnan redan vill ha barn, att få ett barn vid 13 eller 17 års ålder är inte optimalt. Jag känner knappt att unga vuxna som är under 25 bör skaffa barn då många av dessa oftast inte blivit mogna nog eller fått tillräckligt med livserfarenhet för att kunna lära sitt barn det det behöver kunna.
Många av dem som blir unga föräldrar har oftast vuxit upp i en bakgrund med sämre ekonomiska förutsättningar. Att sen bli förälder i ung ålder förbättrar varken familjens eller personens egna ekonomi. Sedan har ju den unga föräldern antingen ingen inkomst alls eller väldigt låg inkomst för att den är ny ute på arbetsmarknaden. Det är väldigt egoistiskt att skaffa barn med dem förutsättningarna. För det första så tror jag att de flesta med den här bakgrunden inte tycker det är så kul att ha växt upp med sin ekonomiska bakgrund och helst skulle vilja ha god ekonomi, men ändå saboterar dem för sig själva och sitt barn. Alla kan få god ekonomi om man har lite tålamod och gör det som krävs, förutsatt att det ligger på en nivå som man kan klara av. Om man har låg inkomst och vill ha barn ska man absolut inte skaffa barn vid ung ålder utan istället kanske skapa en budget där man sparar pengar regelbundet till ett framtida barn. Har man inte råd med kläder och allt annat som behöver köpas får man lägga band på sig själv och inte skaffa barn. Att växa upp med en låg socioekonomisk bakgrund ska inget barn behöva göra, barnet riskerar att hamna i socialt utanförskap, och det är förälderns/föräldrarnas ansvar att se till att detta inte händer. Barn som hamnar i utanförskap har större risk för att drabbas av psykisk ohälsa och hamna snett i livet. Det finns såklart många riskfaktorer men t.ex pojkar som växer upp med ett utanförskap är mer benägna att bli kriminella, och jag tror att alla kan enas om att vi inte behöver mer problem i Sverige vad gäller kriminalitet. Alla måste ta ansvar och hjälpas åt med det.
Staten ska inte betala ut en massa stöd och bidrag till unga människor som inte kan skapa en god ekonomi vid en sådan ålder, kraven ska vara högre tycker jag. Samtidigt måste vi hjälpa barnen men det ska inte vara okej att skaffa barn under sådana förhållanden när man är ung. Man har mycket tid på sig att kunna skaffa en god ekonomi. Det ska vara krävande och finnas tydliga riktlinjer för hur man bör vara som förälder och hur ekonomin ska se ut innan man skaffar barn. Medan det såklart är svårt för föräldrar att vara perfekta ,och man inte ska förvänta sig någon att vara det, ska föräldrar kunna ta ansvar för sitt egna beteende och inte ses som helt oskyldiga till sitt barns uppväxt (vilket var väldigt vanligt under min uppväxt). Som förälder har du EN chans att ge ditt barn en trygg och säker uppväxt med kärlek, och om du har något skadligt mönster för ditt barn kan det lämna ärr hos barnet för resten av livet. Är unga vuxna/tonåringar mogna nog att kunna fatta detta och ta ett sådant ansvar? Att vara förälder innebär inte att man kan bete sig hur man vill mot sitt barn eller liknande, och det är inte alla människor som skaffar barn över 30 som ens fattar det.
Kärleksrelationerna vid en sådan ung ålder håller ofta inte så länge, eller idag blir man inte förvånad om det inte håller. Idag är inte kvinnor beroende av män på samma sätt som förr i tiden men det gör också att även om man blir ihop med någon så betyder inte det att det kommer hålla, och vi har nog också blivit lite mer petiga vad gäller attributen hos en önskad partner. Många unga mammor byter partner efter att de fått barn. Dessa unga personer brukar oftast inte heller ha varit ihop så länge eller levt tillsammans på riktigt och så helt plötsligt skaffar man barn och inser (av olika anledningar) att det inte var rätt person att leva med. Barn kan absolut få en bra uppväxt trots skilda föräldrar, men jag tycker absolut inte det ska normaliseras. Sedan när det unga paret skiljs så börjar mamman jakten på en ny partner, och det är här det kan bli jobbigt för barn. För det första, om det bara är mamman som tar hand om barnet efteråt är det inte bra för barnet. Barn behöver två vuxna som föräldrar där den ena agerar mamma och den andra agerar pappa, dvs en behöver vara mer dominant än den andra. Det är oftast väldigt svårt för en person att agera som både mamma och pappa till sitt barn, och detta kan sätta spår hos barnet på olika sätt beroende på kön. Vidare om man som förälder dejtar många olika personer och barnet träffar många olika personer, utan att det leder till något seriöst, kan detta bidra till ett otryggt barn. Inte optimalt. Ska man bli förälder så borde man ha levt ihop under samma tak under ett antal år innan man skaffar barn. Så att man vet om man kan leva tillsammans eller inte. Sen förstår jag dock att det ibland uppstår otrevliga överraskningar som typ att någon är otrogen, och sånt kan man ju inte veta, men i högsta möjliga mån ska ändå splittrande av föräldrar undvikas.
Sen så befinner sig ju den unga föräldern i ett stadie i livet där det väldigt ofta inte är så smart att skaffa barn. Man vill ut och festa varje helg, man kanske vill ut och resa med någon kompis eller utforska världen på andra sätt. Det är bara inte lämpligt att skaffa barn i ett sådant stadie i livet och hålla på med att skaffa en massa barnvakter för att man inte lekt eller festat färdigt än. Festa så mycket du vill under ett antal år, gör det du vill och tycker är kul, om några år när behovet inte är så stort längre DÅ kan man fundera på barn.
Sen läste jag någonstans att unga föräldrar har en tendens att vara auktoritära. Jag vet inte om detta stämmer men ännu ett varningstecken isåfall. Auktoritära föräldrar använder hård disciplin, är kontrollerande och lyssnar knappt på sitt barn vilket oftast leder till låg självkänsla hos barn.
Vi kan inte ändra på någons sexuella vanor men valet att behålla barnet eller ej när det är dags kanske kan påverkas. Jag tycker Sverige bör införa någon typ av lag som säger exempelvis att ”om man blir gravid under xx ålder blir det abort” eller nått sånt. Det är dags att nått händer, det finns många föräldrar där ute som missbrukar sina roller och som inte bör vara föräldrar. Sveriges regering måste göra något åt detta också!
Fler män kollar på porr än kvinnor, och flera män och killar har svårt att sluta med att titta på porr. Så svårt att de skulle kalla det för ett beroende. Jag har själv varit där och skulle säga att ett porrberoende absolut existerar. Idag finns det ingen diagnos som kan bekräfta om man har ett porrberoende. Ta reda på om du är beroende av porr genom att läsa vidare!
Generellt om porr
Det finns inte riktigt någon statistik vad gäller andelen män som är porrberoende i Sverige. Däremot gjorde Folkhälsomyndigheten en undersökning om bland annat porranvändning 2017. Den visade att män tittar och använder porr mer än kvinnor. Men idag är det också vanligt att många unga personer stöter på porr innan de får någon sexuell erfarenhet med någon annan. Detta kan påverka deras syn och uppfattning om vad som är normalt vid sex. Det gör det också lättare för dessa unga personer att hamna i ett porrmissbruk.
Även MÄN (2024) uppger att killar oftare kollar på porr regelbundet. En undersökning som gjordes visade att ca 40 % av de svarande vill titta mindre på porr och egentligen har en negativ syn på porr. Det är endast en väldigt liten andel som har en positiv syn på porr. Majoriteten av killarna, nästan 70 %, i undersökningen tror att andra killar är mer positivt inställda till porr än de själva.
Vad menas med porrberoende?
Ett porrberoende kännetecknas av att du tvångsmässigt söker upp och kollar på porr. Du gör det dagligen så pass mycket att det påverkar annat i ditt liv, som relationer och arbete. Detta kan även leda till att du inte blir nöjd med ditt sexliv. Porrberoende är likt spelmissbruk, ett beroende som inte är baserat på någon substans (som t.ex alkohol/andra droger). Det är kopplat till belöningssystemet i hjärnan och utsöndringen av dopamin.
Idag är det väldigt vanligt att man kollar på porr på internet, det är det mest beroendeframkallande. Porr är också väldigt lätt att hitta online, vilket gör det ännu lättare att titta. Genom att kolla på porr blir toleransen för sådant material högre. Det kan yttra sig som att man behöver kolla på porr oftare, eller titta på annan starkare eller mer extrem porr, innan det får effekt. Man kan även få abstinensbesvär om man försöker sluta, vilket gör det svårare att bli av med beroendet.
Är jag beroende av porr?
Att regelbundet titta på porr betyder inte automatiskt att man är beroende av det. Nedan är tecken på att du kan vara beroende av porr, men du behöver inte uppleva allt som står nedan för att det ska räknas som något problematiskt.
Stark lust av att kolla på porr
Mer och mer tid går åt att titta, leta och tänka på porr
Ditt porrtittande på påverkar ditt liv/omgivning negativt
Du är inte ärlig för din familj eller vänner om mängden porr eller vad du tittar på
Mer extrem porr krävs för att uppnå samma effekt som du en gång kände
Att bara kolla på porr räcker inte. Du har börjat köpa sexuella tjänster som sker antingen via video eller på riktigt.
Ditt tittande skadar andra relationer
Vid sociala aktiviteter eller andra evenemang tänker du ofta på porr, det distraherar dig.
Dina förväntningar kopplat till ditt sexliv har förändrats och kan leda till frustration hos dig
Intresset för sex är nästan borta eller mindre än förut, och även attraktionen till eventuella sexpartners
Ditt tittande på porr har lett till fysisk smärta
Irritation och upprördhet uppkommer när du försöker sluta med porr
Det är svårt att sluta att titta på porr även om du vet att det påverkar dig negativt
Du ser förändringar i ditt egna sexuella beteende när du är med din partner
Du använder porr för att minska stress, ångest eller må bättre
Våga söka professionell hjälp om du har svårigheter med att sluta titta på porr!!
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!
En grupp barn som oftast glöms bort, eller inte pratas om så ofta, är de yngsta barnen som är mellan 0-5 år gamla. I detta inlägg ska vi framför allt prata om och fokusera på deras rätt till trygghet och varför anknytning är så viktigt för små barn.
För det första, vad menas med anknytning? Det är det känslomässiga band som barnet skapar mellan sig själv och de som tar hand om barnet.
John Bowlby, en psykiater och psykoanalytiker, utvecklade en ankytningsteori som sedan fått stöd av forskning. Teorin bygger på att människan är programmerad, biologiskt sett, till att vilja känna trygghet och närhet till andra. Teorin förutsätter också att denna trygghet till och med är livsviktig, speciellt för barn. Tryggheten till vuxna behövs för att barn ska få omsorg och utvecklas. Barn med en vuxen som visar trygghet och omtanke brukar känna att de är värda kärlek och få en tillit till människor. Barn som blir avvisade eller bemött av en vuxen på oförutsägbara sätt får svårt att lita på människor och att känna att de är bra nog.
Utifrån den forskning som sedan stödjer denna teori skapas olika anknytningsmönster:
Trygg anknytning – Detta är den vanligaste.
Otrygg- ambivalent anknytning
Otrygg- undvikande anknytning
Desorganiserad anknytning
En majoritet av alla vuxna har en trygg anknytning. Det kännetecknas av att man känner sig trygg med intimitet samtidigt som man kan vara självständig som person och ha en egen identitet. Drygt en sjättedel har otrygg- undvikande anknytning. Intimitet är obehagligt när man har ett sådant anknytningmönster, det blir svårt med att vara öppen och sårbar i sina relationer. Tecken på en otrygg- ambivalent anknytning är att man har en stark längtan efter närhet men samtidigt en stark rädsla för att bli övergiven. Det är 15-20 % som har ett desorganiserat anknytningsmönster, vilket nästan är en femtedel. Om man har en sådan anknytning är det vanligt att man använder sig av strategier i relationer som man egentligen inte mår bra av. Anknytningen är kopplad till traumatiska och obehagliga upplevelser som man har haft i förhållande till sina vårdnadshavare.
Men vad har vuxnas anknytning med små barn och deras anknytningsmönster att göra? Ens anknytningsmönster utvecklas under våra första år i livet. Barn börjar lägga grunden till sin anknytning vid två års ålder. Det är då barnet skapar sin egna bild av hur relationer fungerar, förväntningar på andra och även hur det själv blir bemött. Det finns forskning som visar att vårt anknytningsmönster ifrån barndomen oftast följer med oss när vi blir vuxna. Men studier visar också att anknytningen kan förändras, en otrygg anknytning kan bli trygg genom exempelvis terapi. En majoritet av alla barn får det anknytningsmönstret som sina föräldrar har. Det är dock inte genetiskt, men närvarande föräldrar (fysiskt och känslomässigt), som också är lyhörda och förutsägbara, har lättare för att tillfredsställa barns behov vilket leder till en trygg anknytning. Som förälder kan du dock förebygga att ditt barn får samma anknytning om du vet om att du har ett otryggt mönster. Genom att försöka ändra på sin anknytning, som innebär att jobba med sig, och bryta gamla mönster kan ditt barn fortfarande få en trygg anknytning. Anknytningsmönster påverkar vårt mående och våra relationer genom livet. En trygg anknytning får en att känna tillit till andra och att det finns stöd och hjälp att få från andra. Samtidigt gör den trygga anknytningen att man blir självständig och att man kan klara sig själv.
Barn och bebisar kan skapa flera anknytningar till ett flertal personer, men för att det ska hända krävs det att de personerna spenderar mycket tid tillsammans med barnet/bebisen. Barn har svårt för att skapa en stark anknytning om personerna som tar hand om barnet ständigt byts ut. Om ena föräldern ofta varit borta eller inte närvarande på något sätt, eller mått dåligt, kan barnet vara känna mer otrygg när den är tillsammans med den föräldern.
Hur skapar man en trygg anknytning i praktiken? Barn behöver känna sig sig förstådda, trygga och skyddade av de personer som ska ta hand om det. För att anknytningen ska bli trygg behöver du som tar hand om ett barn visa att du finns där för barnet varje gång det behöver dig. Det innebär att kunna trösta, visa stöd till barnet och skydda det när det känner rädsla, oroligheter eller är ledset. Om detta bara sker ibland blir det ingen trygg anknytning, du blir inte förutsägbar. Att göra fel ibland klarar barn av så länge det inte blir ett mönster.
Tips för att skapa trygghet till dina barn:
Lyssna och förstå barnets tankar och viljor
Trösta och lugna
Fysisk närhet till barnen
Få barnet att förstå att känslor är tillåtna. Du behöver också hjälpa barnet med att sätta ord på vad det känner, utan att säga om det är bra eller dåligt. Barn har svårt att veta sin egna känslor i början.
Småprata med barnet, även om det inte förstår alla ord
Bekräfta barnets känslor och upplevelser med exempelvis miner, ansiktsuttryck
Ha kul och lek med ditt barn
Stötta barnet till att gå och upptäcka sin omgivning medan du håller koll
Skapa ögonkontakt med barnet ofta. Det är viktigt för att barnet ska kunna tolka och känna trygghet. Därför bör du begränsa din skärmtid när du är med ditt barn.
Att känna trygghet och närhet till vuxna är också viktigt för äldre barn. Äldre barn har dock inte samma behov av närhet, då kan det vara viktigare att vara intresserad och prata med sitt barn när behovet finns.
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!
Psykisk ohälsa tar sig inte alltid uttryck genom rädsla, nedstämdhet eller sorg. För vissa kan ilska vara ett tecken på psykisk ohälsa, detta gäller framför allt män. När kvinnor drabbas av psykisk ohälsa kan det synas genom sorg/nedstämdhet och att de drar sig undan mer. Psykisk ohälsa hos män uttrycks oftast på andra sätt, som exempelvis genom ilska. Varför är ilska mer vanligt hos män?
Våra förväntningar och normer kring maskulinitet gör att många män finner det mer acceptabelt och lättare att ta ut sina känslor genom ilska. Ilska ser ofta starkt ut, vilket gör det mer acceptabelt för män att visa ilska då våra normer säger att män ska vara starka. Det innebär också att det kan vara lättare för män att visa ilska även om det bottnar i någon annan känsla egentligen. Ilska räknas som en känsla som kan vara inlärd och komma som reaktion för att undvika eller dölja en annan ursprunglig känsla. Känslor som man kan vilja undvika är exempelvis sorg, skam, utmattning eller osäkerhet. Om man upplever att man blir arg ofta och det påverkar områden i livet negativt kan det vara bra att söka hjälp för att lära sig hantera sin ilska. Om man inte hanterar sin ilska kan det dessutom resultera i spänningar, huvudvärk eller att man får svårt att sova.
OBS! Alla män som visar ilska lider inte av psykisk ohälsa och det är aldrig okej att skada någon annan pga ilska!
Depression hos män uttrycks exempelvis inte på samma sätt som hos kvinnor, där fokus ligger mer på exempelvis känslor av nedstämdhet, sorg och ångest. Eftersom att män oftast inte upplever samma symtom vid depression är det troligtvis en anledning till varför många inte söker hjälp heller. De känner inte igen sig själva i den bild vi har skapat av depression och hur den uttrycks.
Depression hos män kan visa sig genom:
Isolering
Tar alkohol/droger oftare
Aggressivitet
Arbetar mer än vanligt
Tar fler risker än förut
Ovan är dem vanligaste symtomen, andra symtom kan exempelvis vara:
Irritation
Nedstämdhet
Koncentrationssvårigheter
Sömnsvårigheter
Ont i huvudet
Förändrad vikt
Värk i nacke, axlar eller rygg
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!
Enligt barnkonventionens artikel 16 har barn rätt till ett privatliv. Det står ”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp”. Vad innebär detta egentligen?
Barn har många rättigheter, bland annat rätten till ett privatliv. Det står i barnkonventionens artikel 16 att ”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp”. Det innebär bland annat att man inte får läsa barns sms eller dagbok utan barnets tillåtelse. Det ska finnas en väldigt stark misstanke eller anledning av något slag för att det ska vara okej för en förälder/vårdnadshavare att bete sig så.
Idag finns det även andra sätt som vuxna kan använda sig av som kan begränsa barnets privatliv. GPS:er och appar där man kan spåra sina barn och följa var dem befinner sig. Av egen erfarenhet kan jag säga att jag tycker inte att detta är något vuxna bör använda, och det tycker inte heller Bris som brinner för barns rättigheter. Man bör fokusera på att ha en bra relation mellan barn och vuxna istället. Att känna sig övervakad av sina föräldrar får en att känna sig trängd, och man blir rädd för att göra fel och bli påkommen av sina föräldrar. Det minskar på förtroendet man har till en vuxen. Bris säger också att barns brist på privatliv kan göra att dem inte gör misstag som kan vara nyttiga i längden och som dem kan lära sig av. Barn kommer begå misstag och göra fel, det är normalt och du som förälder måste lära dig att acceptera detta. Utan misstag lär man sig inget, och det finns vissa misstag och fel man måste göra för att bli vuxen. Sen är det ju så att som vuxen berättar man ju inte allt för ett barn, man har ju ett privatliv själv, och om man gör det är det också ett varningstecken skulle jag säga.
Att ett barn vill ha ett eget utrymme/rum och inte dela med sig av exakt allting i sitt liv till vårdnadshavare är helt normalt. Genom att få ha ett privatliv och ett eget rum (eller liknande) utvecklar barn sin egna identitet, lär sig om gränser och hur man hanterar känslor. Jag tycker att detta är viktiga saker barn måste lära sig för att kunna skapa bra relationer i sitt liv. Barnet börjar också processa upplevelser på sitt egna sätt när den får vara själv. Detta leder till att barnet känner sig själv bättre och blir mer självsäker med tiden.
Barn som inte får ha ett privatliv kan få problem med ångest, ha svårt att lita på andra och känna att dem inte kan kontrollera eller påverka sitt liv. Detta kan även fortsätta i vuxen ålder. Det ska inte vara några problem med att låta sina barn ha ett privatliv, annars får man som förälder ta och titta på sig själv kan jag känna. Varför vill man ens veta allting om sitt barns privatliv? Har du inga intressen? Inget annat du kan göra som är lite roligare?
Barn har rätt till ett privatliv, artikel 16 i Barnkonventionen är dessutom också lag, och man ska kunna uppfostra barn utan att bryta mot barnens rättigheter eller lagar.
Män lider av ensamhet mer än kvinnor, ändå förblir vi knäpptysta kring detta. Andelen män som lider av ensamhet är nästan dubbelt så många som andelen kvinnor i åldrar under 45 år, det visar en enkät från Folkhälsomyndigheten 2024.
Vi människor vill oftast att allt ska synas för att det ska vara sant eller få en förklaring, så att man slipper tänka på att ibland är allt man ser bara en fasad. Om någon inte ser ut att vara ensamma drar många lätt slutsatsen att det i sig är en absolut sanning istället för att tänka ett steg längre. Ensamhet är ett bra exempel på detta, det syns inte alltid på en person att den känner sig ensam. Det är många män som inte har någon de kan öppna upp sig om sina tankar och känslor med, och därför leder till känslan av ensamhet. Men det är få män som säger det till någon.
Det finns ett samband mellan ensamhet och psykisk ohälsa. Långvarig ensamhet ökar risken för att drabbas av depression och ångest. Ensamhet kan också öka risken för fysiska sjukdomar, som hjärt- och kärlsjukdomar. Därför är det viktigt att vi inte blundar för mäns ensamhet.
Normerna i samhället gör också det svårt för män att öppna upp sig och berätta om hur de känner sig. Maskulinitetsnormerna går mycket ut på att inte vara/göra/identifieras som en kvinna. Att kvinnor oftare visar sig svag, pratar om relationer och känslor har därför gjort att normen för män blir det motsatta. Då eftersträvar män att inte agera som kvinnor, vilket i praktiken innebär att många inte pratar känslor, söker hjälp osv. Sedan visar forskning att män och kvinnor umgås på olika sätt. Män umgås gärna genom att göra aktiviteter tillsammans eller genom att samlas kring ett gemensamt intresse. Då blir det också lättare att prata mer ytligt och tar längre tid att komma ner på djupet och bli privat. Forskning visar också att fokus ligger mer på att få en lättsam stämning när man umgås och att det också finns hierarkier där man mäter sig med varandra. Det kan göra det ännu svårare att öppna upp sig.
Dessa normer har gjort att män i mer eller mindre utsträckning inte har lärt sig hur man får kontakt med människor på ett djupare plan. Det blir lättare att hitta på ursäkter istället för att utmana sig själv också, men för att bryta ensamheten måste man våga ta kontakt med andra människor.
Tips för att bryta ensamheten:
Låt dig själv känna känslan av ensamhet utan att agera i något självdestruktivt beteende. Drick inte bort den med alkohol och dränk dig inte i arbete!
Notera mönstret. Är den värre vid vissa tidpunkter/tillfällen än andra?
Ta kontakt med någon. Ställ frågor till människor eller/och våga skicka sms till någon först.
Gör någon aktivitet. Gå någon kurs eller gå med i en grupp som delar något av dina intressen.
Gör ett schema på (minst) en social sak du ska göra varje vecka. Allt som innebär kontakt med andra människor räknas, exempelvis ett sms.
Hur vill du att en vän ska vara mot dig? Var sådan mot andra!
Våga vara lite sårbar i någon relation. Det betyder inte att du behöver säga dina allra djupaste hemligheter utan mer att du vågar säga vad du tycker eller tänker om något/någon, eller vad du känner. Exempelvis att du uppskattar någon eller liknande.
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!
