Jag som driver denna bloggen heter Liam och kommer från Skåne. Trots min unga ålder har jag fått uppleva en hel del i mitt liv, som till slut blev drivkraften att starta en blogg. Det finns en del kunskapsluckor och fördomar ute i samhället som behöver ”täppas till”. Jag vill bidra med information, kunskap och egna åsikter/berättelser för att försöka göra just det, täppa till luckorna och förbättra livet för andra, speciellt dem som blir tystade eller inte tagna på allvar. Jag hoppas på att kunna väcka nya tankar eller funderingar hos dig som läser min blogg, och att vi tillsammans kan kämpa för ett mer lyhört samhälle. Ett samhälle som inte är för snabb med att döma boken efter omslaget, utan kan lägga sin energi på att behålla sinnet öppet trots fördomar. Om det är något jag hade velat säga till ett antal människor jag har haft i mitt liv är det just det, döm inte boken efter omslaget, för många kan inte se på mig vilka upplevelser jag varit med om.
För tillfället studerar jag vid sidan om min blogg, men mitt mål är att kunna ha bloggen som min enda sysselsättning.
Bloggen
Det finns två ämnen som jag brinner för, mäns psykiska ohälsa och barns rättigheter. Två grupper i samhället vars röster inte är lika starka i samhället.
Mäns psykiska ohälsa
Män lider av psykisk ohälsa, av samma fenomen och tillstånd som kvinnor gör, men det kanske inte uttrycks på samma sätt. Det pratar man inte heller om, utan får det ibland att framstå som att bara kvinnor drabbas av vissa tillstånd eller att det ska se ut på ett visst sätt (för att det ser ut så hos kvinnor). Det märks att våra normer är väldigt starka kring hur en man ska vara, och att man dömer mannen efter omslaget utan att tänka kring vad som kan finnas under ytan. Män visar inte sina känslor på samma sätt som kvinnor, och det finns dubbla budskap kring det. En del tycker det är precis som det ska vara och vill inte att det ska förändras, andra vill uppmana män att visa känslor men uttrycker sig fortfarande på ett sätt som förminskar mäns känslor. Vi är i stort behov av att lyfta mäns röster och skapa mer förståelse för hur män mår. Därför sprider jag kunskap om främst mäns psykiska ohälsa som oftast kommer i skymundan i dagsläget.
Barns rättigheter
Jag växte upp i ett hem som utåt sett såg perfekt ut. Alla tror att min barndom varit fantastisk eller att min psykiska ohälsa uppkom av en slump. Det gjorde det inte. Men alla i familjen, inklusive jag själv, lyckades dölja allt som hände när ingen såg. Det satte spår i mig som jag fortfarande går i terapi för. Flera klasskompisar delade med sig vid olika tillfällen när jag var liten om hur deras föräldrar betedde sig eller fick dem att känna sig. En berättade att ena föräldern brukar läsa hennes sms och dagböcker och tyckte det var helt normalt. En annan mådde så dåligt för att den inte hade fått högsta betyget och var rädd för att ena föräldern skulle bli arg. På en rast berätta min dåvarande kompis om ett minne som den hade svårt att glömma, som litet barn hade en av föräldrarna blivit så arg att den tog ut ilskan på kompisen och nöp den. Alla dem här föräldrarna inklusive mina egna har gått över gränsen för vad som är okej. Dessa föräldrar har inte gett sina barn alla dem rättigheter de förtjänar. Jag har blivit mer och mer sträng i mina åsikter vad gäller hur en förälder ska bete sig, men det är också för att jag ser och hör en del som går över gränsen. Därför vill jag lyfta rösten för de barn som behöver det, men det gäller inte bara dem som växer upp i otrygga hem, utan alla som behöver hjälp med att få vad de förtjänar i sitt liv.
Personliga reflektioner/berättelser
Här berättar jag egna berättelser från mitt liv, hur jag haft det med mera. Jag bjuder på egna åsikter som jag oftast försöker hålla borta från övriga kategorier, så mycket som jag kan, för att få det så neutralt som möjligt. Det jag säger här kommer vara kopplat till mäns mående eller/och barns rättigheter.
Om du undrar över något, har förslag kopplade till dessa ämnen eller annat kan du kontakta mig antingen via instagram eller på mail: kontakt@psyketicentrum.se 🙂