Kroppsideal: Mina åsikter!

I detta inlägg delar jag med mig av mina åsikter kring kroppsideal. Om detta är ett ämne som triggar dig på något sätt ber jag dig att vänligen lämna detta inlägget!

Jag vet inte riktigt vilket håll vi går mot när det gäller kroppsideal. Det känns som att många fortfarande vill att alla tjejer/kvinnor ska vara smala som spaghetti och att det kopplas till att vara hälsosam. Jag är mer övertygad om att man kan vara hälsosam utan att vara enligt det idealet, det handlar mer om livsstilen än kroppens utseende. Att vara hälsosam betyder väl inte att man måste vara smal som en sticka utan det handlar väl mer om att man har en livsstil som främjar ens hälsa. Som att laga mat istället för att köpa skräpmat varje dag, få ordentligt med sömn, inte äta godis varje dag, göra någon fysisk aktivitet varje vecka osv. Jag tycker också att många ser och blandar ihop viktminskning med att vara hälsosam. Jag tycker dessutom att reklam om viktminskning tar för mycket plats i samhället.

Men något som alla måste inse är ju att allas kroppar är inte byggda på samma sätt, alla som går ner i vikt kommer inte se ut som spaghetti, och det finns inget fel med det överhuvudtaget!! Jag tycker snarare att det är precis så som det ska vara, för alla ska inte vara kopior av varandra, hur kul hade det varit egentligen? Och hur fan hade det gynnat samhället? Jag kan förstå ur ett hälsoperspektiv att det kanske inte är det bästa att väga 200 kilo då det kan finnas ökad risk för vissa sjukdomar, men de allra flesta är inte på den nivån och så länge man har en någorlunda hälsosam livsstil ska inte vikt spela någon större roll (om läkare inte meddelat att man är i riskzonen för någon sjukdom pga det). Att ha lite fett på kroppen, att vara lite kurvig, det ska ingen behöva skämmas över kan jag känna. Vi måste lära oss att respektera varandra och det gäller inte bara när det gäller varandras kroppar utan också annat, men det tar jag inte upp här. Det här idealet förstör det psykiska måendet hos kvinnor och tjejer idag, det leder till ätstörningar som är ett stort problem.

Jag tycker också att det är många influencers som sprider detta idealet, medvetet eller omedvetet. Någon bantar, en annan vill inte äta vissa livsmedel för att undvika bli överviktig och en tredje gör skönhetsoperationer för att personen uppenbarligen inte gillar sin kropp. Att inte vara nöjd med sin kropp är ett stort problem hos kvinnor, upplever i alla fall jag som ser detta utifrån. Man ska kunna unna sig ibland och man ska inte vara så himla rädd för att gå upp i vikt hela tiden. Det är på tiden att man lär sig att älska sin kropp och förstå att om någon inte gillar din kropp så är det ett varningstecken, lämna personen. Man ska inte behöva banta för att älska sin kropp, eller skönhetsoperationer, men många influencers normaliserar detta. Tänk på budskapet du skickar ut till andra tjejer/kvinnor, dina syskon, barn etc. Vill du att dem ska göra samma sak? Jag förstår inte hur man inte kan se detta som något oroväckande. Jag stöttar det här med att man ska få göra vad man vill och se ut som man vill, vara som man är och det betyder att man ska kunna bli respekterad för hur man ser ut från början. Det är fel att använda det som någon stöttepelare för att göra skönhetsoperationer, det är väl inte det man menade från början med sådana budskap, eller?

Är du 40 år ska du inte se ut som om du är lika gammal som ditt barn, eller som en 20 åring. Jag hade tyckt det varit pinsamt om det hade hänt mig. Det är inget fel på vårt naturliga utseende oavsett hur fula eller vackra vi tycker att vi är kopplat till våran ålder. Vi kommer sannolikt bli fulare med åldern och det är helt naturligt. Man ska inte se ut att vara ung och snygg vid 70 år, tyvärr. That’s life. Det är ingen annans fel heller att du inte älskar din kropp, älskar du inte din kropp är det ditt ansvar att ta tag i dig själv och ta de steg som behövs för att älska dig själv och din kropp, och det kanske krävs terapi för vissa. Men det finns undantag, exempelvis om någon skulle födas med bröst i olika höjder, då kanske det blir svårt att hitta en bekväm BH och då har jag full förståelse om man vill rätta till det.

Om man ska ta upp något som det inte alls pratas lika mycket om är ju kroppsideal bland män och hur det påverkar dem. Min erfarenhet säger att kroppsidealet kan yttra sig annorlunda än hos kvinnor men det beror på hur ens kropp ser ut. Kroppsidealet hos män är ju att vara lång, stark, muskulös typ. Om man anser sig vara överviktig kommer man troligtvis gå ner i vikt för att se mer ut som idealet, men om man är underviktig som man är det vanligare att man kämpar med att gå UPP i vikt för att samla på sig fett och kanske muskler för att se mer ut som idealet. Ätstörningar är också något som drabbar män, det här idealet bidrar ju också till det precis som idealet för kvinnor. Jag kan tycka många försöker försköna allting som har med män och göra, men det här idealet påverkar också män mycket. Det mesta som jag skrev om kvinnliga kroppsideal kan jag skriva här med. Ibland kan det dock vara svårt för andra att se det här med att vilja gå upp i vikt som något jobbigt för individen, är man underviktig ser bara folk det som bra/hälsosamt. Att inte gilla sin kropp är ett utbrett problem hos både män och kvinnor. Att ha lite mage är inte något man ska skämmas för, eller att inte ha så mycket muskler.

Vi måste bli medvetna om hur kroppsidealen påverkar oss och respektera varandras kroppar. Många har blivit för lata och för ytliga idag, men jag tror vi alla hamnar i den fällan ibland. Vissa mer än andra. Det ska vara okej att inte vara en kopia av alla i sin omgivning. Det är dags att acceptera sin kropp, oavsett andras åsikter. Det är något bara vi själva kan jobba på, för de personer som tycker om dig för den du är skulle aldrig döma och kritisera dig för din kropp.

Detta blev ett långt men viktigt budskap från mig!! ÄLSKA DIN KROPP!!!

OBS! Jag är medveten om att detta kan vara ett känsligt ämne och ber er vara respektfulla om ni kommenterar samt att inte dela känslig information om er själva!

När du inte orkar mer, läs detta!

Ibland hamnar man mitt i en grotta, i ett mörker utan ljus. Det enda man vill göra är att ge upp, bli galen eller bara strunta i livet helt enkelt. Jag har varit där väldigt många gånger. Här är mina tips till dig som har tröttnat på livet!

Uttryck dig kreativt

Jag har oftast känt att det varit skönt att få ur mig mina känslor på något sätt, så att man inte bara bär dem i sin kropp. Att skriva ner hur jag mår, måla något, lyssna på musik eller skapa musik är något som har fått mig att må bättre i dessa stunder.

Skippa inte mat och dryck!

Även om du mår dåligt så är det viktigt att du fortfarande får i dig mat och dryck. Om du tappar aptiten när du mår dåligt, som jag brukar göra, ät något som du tycker är lätt att dricka och/eller äta. Min personliga erfarenhet säger att man mår sämre av att inte få i sig näring, ibland mår man faktiskt bättre efteråt om man äter eller dricker något.

Det kommer bli bättre, håll ut!

Det är kanske inte det man vill höra, eller något som man känner hjälper för stunden. Men att veta att livet, med stor sannolikhet, kommer bli bättre kan göra att man orkar och får styrka att stå ut med känslan. Du kommer inte må dåligt för evigt även om det känns som det. Det kan ta tid innan du mår bättre, men du kommer att må bättre förr eller senare, håll ut tills dess. Hela min barndom passerade innan jag mådde bättre, det var jobbigt, men om jag hade gett upp hade jag inte fått uppleva den livsglädje jag känner idag.

Gör det till en drivkraft

Om man har mått såhär dåligt flera gånger men inte orkat ta tag i sitt psykiska mående, använd den här känslan som drivkraft till att ta tag i det. Det fungerar nog bättre om man också är väldigt trött på att ständigt må dåligt, det var i det läget jag tog tag i mitt mående. Jag blev så trött av att må dåligt att jag till sist ville göra det som krävdes för att jag skulle må bättre, även om det var energikrävande. Det kan börja med att du provar med dagliga promenader för att se om det hjälper mot din psykiska ohälsa eller så kanske du kan boka tid hos en psykolog. Använd denna känslan för att motivera dig själv till att testa och försöka hitta sätt för att få dig själv att må bättre. Du kan behöva testa flera olika saker, eller hitta en kombination, så ge inte upp om det första du provar inte hjälper!

Mindfulness/Meditation

Jag var emot mindfulness och meditationer innan jag hade testat det, tyckte det verkade så flummigt. Efter ett par gånger var det dock toppen mot stress och även ibland när det var väldigt jobbigt. Att meditera kräver övning, även om man gör guidade meditationer. Räkna med att det kommer ta några gånger innan det ger full effekt, så var det för mig i alla fall. Att göra en meditation ger mig lugn och en slags stillsam ro, man kommer tillbaks till nuet på något sätt och släpper det andra man tänkt på innan. Det finns alla möjliga meditationer, från enkla avslappningsövningar till meditationer som ska öka din självkänsla och självkärlek. Jag brukar göra guidade meditationer på Spotify (för att inte bli störd av någon reklam). Jag länkar en enkel meditation som jag gör dagligen för att förebygga stress: https://open.spotify.com/track/2kvXGW0cZNVbIb2dqR9fCH?si=9c1120bbe11c4f53

Promenader

Promenader har också fungerat bra för mig. Speciellt om det är på våren eller sommaren så att det är grönt, och kanske soligt, ute. Jag tycker det är så vackert när det är grönt ute och bara det gör mig nästan gladare. Om man går mitt i stan vet man dessutom aldrig vad som kan hända, en person man känner kanske hälsar på en, vilket kan göra en gladare just den dagen. Men en promenad i sig brukar leda till ett bättre mående efteråt också. Jag som i många år varit anti-fysisk aktivitet måste tyvärr säga att promenader faktiskt fungerat för mig, och nuförtiden har jag till och med börjat träna.


Tack för att du tog dig tid att läsa!

Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!