Små barn: hur du skapar en trygg anknytning

En grupp barn som oftast glöms bort, eller inte pratas om så ofta, är de yngsta barnen som är mellan 0-5 år gamla. I detta inlägg ska vi framför allt prata om och fokusera på deras rätt till trygghet och varför anknytning är så viktigt för små barn.

För det första, vad menas med anknytning? Det är det känslomässiga band som barnet skapar mellan sig själv och de som tar hand om barnet.

John Bowlby, en psykiater och psykoanalytiker, utvecklade en ankytningsteori som sedan fått stöd av forskning. Teorin bygger på att människan är programmerad, biologiskt sett, till att vilja känna trygghet och närhet till andra. Teorin förutsätter också att denna trygghet till och med är livsviktig, speciellt för barn. Tryggheten till vuxna behövs för att barn ska få omsorg och utvecklas. Barn med en vuxen som visar trygghet och omtanke brukar känna att de är värda kärlek och få en tillit till människor. Barn som blir avvisade eller bemött av en vuxen på oförutsägbara sätt får svårt att lita på människor och att känna att de är bra nog.

Utifrån den forskning som sedan stödjer denna teori skapas olika anknytningsmönster:

Trygg anknytning – Detta är den vanligaste.
Otrygg- ambivalent anknytning
Otrygg- undvikande anknytning
Desorganiserad anknytning

En majoritet av alla vuxna har en trygg anknytning. Det kännetecknas av att man känner sig trygg med intimitet samtidigt som man kan vara självständig som person och ha en egen identitet. Drygt en sjättedel har otrygg- undvikande anknytning. Intimitet är obehagligt när man har ett sådant anknytningmönster, det blir svårt med att vara öppen och sårbar i sina relationer. Tecken på en otrygg- ambivalent anknytning är att man har en stark längtan efter närhet men samtidigt en stark rädsla för att bli övergiven. Det är 15-20 % som har ett desorganiserat anknytningsmönster, vilket nästan är en femtedel. Om man har en sådan anknytning är det vanligt att man använder sig av strategier i relationer som man egentligen inte mår bra av. Anknytningen är kopplad till traumatiska och obehagliga upplevelser som man har haft i förhållande till sina vårdnadshavare.

Men vad har vuxnas anknytning med små barn och deras anknytningsmönster att göra? Ens anknytningsmönster utvecklas under våra första år i livet. Barn börjar lägga grunden till sin anknytning vid två års ålder. Det är då barnet skapar sin egna bild av hur relationer fungerar, förväntningar på andra och även hur det själv blir bemött. Det finns forskning som visar att vårt anknytningsmönster ifrån barndomen oftast följer med oss när vi blir vuxna. Men studier visar också att anknytningen kan förändras, en otrygg anknytning kan bli trygg genom exempelvis terapi. En majoritet av alla barn får det anknytningsmönstret som sina föräldrar har. Det är dock inte genetiskt, men närvarande föräldrar (fysiskt och känslomässigt), som också är lyhörda och förutsägbara, har lättare för att tillfredsställa barns behov vilket leder till en trygg anknytning. Som förälder kan du dock förebygga att ditt barn får samma anknytning om du vet om att du har ett otryggt mönster. Genom att försöka ändra på sin anknytning, som innebär att jobba med sig, och bryta gamla mönster kan ditt barn fortfarande få en trygg anknytning. Anknytningsmönster påverkar vårt mående och våra relationer genom livet. En trygg anknytning får en att känna tillit till andra och att det finns stöd och hjälp att få från andra. Samtidigt gör den trygga anknytningen att man blir självständig och att man kan klara sig själv.

Barn och bebisar kan skapa flera anknytningar till ett flertal personer, men för att det ska hända krävs det att de personerna spenderar mycket tid tillsammans med barnet/bebisen. Barn har svårt för att skapa en stark anknytning om personerna som tar hand om barnet ständigt byts ut. Om ena föräldern ofta varit borta eller inte närvarande på något sätt, eller mått dåligt, kan barnet vara känna mer otrygg när den är tillsammans med den föräldern.

Hur skapar man en trygg anknytning i praktiken? Barn behöver känna sig sig förstådda, trygga och skyddade av de personer som ska ta hand om det. För att anknytningen ska bli trygg behöver du som tar hand om ett barn visa att du finns där för barnet varje gång det behöver dig. Det innebär att kunna trösta, visa stöd till barnet och skydda det när det känner rädsla, oroligheter eller är ledset. Om detta bara sker ibland blir det ingen trygg anknytning, du blir inte förutsägbar. Att göra fel ibland klarar barn av så länge det inte blir ett mönster.

Tips för att skapa trygghet till dina barn:

Lyssna och förstå barnets tankar och viljor
Trösta och lugna
Fysisk närhet till barnen
Få barnet att förstå att känslor är tillåtna. Du behöver också hjälpa barnet med att sätta ord på vad det känner, utan att säga om det är bra eller dåligt. Barn har svårt att veta sin egna känslor i början.
Småprata med barnet, även om det inte förstår alla ord
Bekräfta barnets känslor och upplevelser med exempelvis miner, ansiktsuttryck
Ha kul och lek med ditt barn
Stötta barnet till att gå och upptäcka sin omgivning medan du håller koll
Skapa ögonkontakt med barnet ofta. Det är viktigt för att barnet ska kunna tolka och känna trygghet. Därför bör du begränsa din skärmtid när du är med ditt barn.

Att känna trygghet och närhet till vuxna är också viktigt för äldre barn. Äldre barn har dock inte samma behov av närhet, då kan det vara viktigare att vara intresserad och prata med sitt barn när behovet finns.

Tack för att du tog dig tid att läsa!

Lämna gärna en kommentar om eventuella funderingar, tankar och känslor som väcktes. Du kan också ge mig tips på ämnen som du vill att jag ska skriva om eller påpeka om det är något som du tycker jag har glömt!