Barns rätt till privatliv

Enligt barnkonventionens artikel 16 har barn rätt till ett privatliv. Det står ”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp”. Vad innebär detta egentligen?

Barn har många rättigheter, bland annat rätten till ett privatliv. Det står i barnkonventionens artikel 16 att ”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp”. Det innebär bland annat att man inte får läsa barns sms eller dagbok utan barnets tillåtelse. Det ska finnas en väldigt stark misstanke eller anledning av något slag för att det ska vara okej för en förälder/vårdnadshavare att bete sig så.

Idag finns det även andra sätt som vuxna kan använda sig av som kan begränsa barnets privatliv. GPS:er och appar där man kan spåra sina barn och följa var dem befinner sig. Av egen erfarenhet kan jag säga att jag tycker inte att detta är något vuxna bör använda, och det tycker inte heller Bris som brinner för barns rättigheter. Man bör fokusera på att ha en bra relation mellan barn och vuxna istället. Att känna sig övervakad av sina föräldrar får en att känna sig trängd, och man blir rädd för att göra fel och bli påkommen av sina föräldrar. Det minskar på förtroendet man har till en vuxen. Bris säger också att barns brist på privatliv kan göra att dem inte gör misstag som kan vara nyttiga i längden och som dem kan lära sig av. Barn kommer begå misstag och göra fel, det är normalt och du som förälder måste lära dig att acceptera detta. Utan misstag lär man sig inget, och det finns vissa misstag och fel man måste göra för att bli vuxen. Sen är det ju så att som vuxen berättar man ju inte allt för ett barn, man har ju ett privatliv själv, och om man gör det är det också ett varningstecken skulle jag säga.

Att ett barn vill ha ett eget utrymme/rum och inte dela med sig av exakt allting i sitt liv till vårdnadshavare är helt normalt. Genom att få ha ett privatliv och ett eget rum (eller liknande) utvecklar barn sin egna identitet, lär sig om gränser och hur man hanterar känslor. Jag tycker att detta är viktiga saker barn måste lära sig för att kunna skapa bra relationer i sitt liv. Barnet börjar också processa upplevelser på sitt egna sätt när den får vara själv. Detta leder till att barnet känner sig själv bättre och blir mer självsäker med tiden.

Barn som inte får ha ett privatliv kan få problem med ångest, ha svårt att lita på andra och känna att dem inte kan kontrollera eller påverka sitt liv. Detta kan även fortsätta i vuxen ålder. Det ska inte vara några problem med att låta sina barn ha ett privatliv, annars får man som förälder ta och titta på sig själv kan jag känna. Varför vill man ens veta allting om sitt barns privatliv? Har du inga intressen? Inget annat du kan göra som är lite roligare?

Barn har rätt till ett privatliv, artikel 16 i Barnkonventionen är dessutom också lag, och man ska kunna uppfostra barn utan att bryta mot barnens rättigheter eller lagar.